Han sa inte så mycket i början och svarade kortfattat på mina frågor. Vi smuttade båda på varsin kopp bryggkaffe vid ett bord i köket. Hans formuleringar var enformiga och jag kände hur intervjun rann mig ur händerna.
Jag behövde göra något.
Så frågade jag om han kunde visa runt i bageriet. Ta mig på en tur runt maskinerna, visa hur arbetet med att förse stadsborna med färskt bröd varje morgon går till. Han tackade lättat ja. Jag började springa efter honom med papper och penna, medan han entusiastiskt visade dagens olika bakverk, vilket mjöl han använder och vad som är hemligheten bakom en riktigt bra surdeg.
Efter ett tag stannade han upp och berättade att passionen för bröd och bakning kom från hans mor, som tragiskt gick bort när han endast var 15 år och som innan dess alltid försett sina fyra barn med färskt bröd varje morgon.
Jag hade lyckats med intervjun. För jag hade fått honom att öppenhjärtigt dela med sig av sin historia och hantverk. Allt tack vare att jag intervjuade honom i hans rätta element – inne i bageriet.
För det händer någonting när du intervjuar personer i deras rätta element, alltså i rätt miljö. Istället för att placera intervjupersonen på en stol eller gå med på när de själva föreslår att ni går "bakom kulisserna" och sätter er i ett sterilt rum. Tänk då om. Föreslå att hon eller han istället tar med dig på en rundtur.
För det är då de börjar prata. Öppnar upp. När de känner sig bekväma.
Vi glömmer ibland att gemene man inte är vana att bli intervjuade. Det kan vara en stor sak för dem att vara med i en tidning eller i ett magasin. Men genom att låta dem berätta sin historia i miljön de vistas i – då händer något.
Läkaren som får visa runt i operationssalen. Ryttaren som tar med dig på rundtur bland boxarna i stallet.
Blomsterhandlaren som visar hur man bäst snittar rosor.
Civilingenjören som får peka på skärmen hur han konstruerar nästa hus.
Och inte minst – bagaren i bageriet.
Vill du lära dig mer om intervjuteknik?
Läs mer om vår utbildning och boka ett samtal med oss här.