top of page

Dråpliga journalistjobb

Idag gästas bloggen av vår duktiga mentor Birgitta Stolt.


Det är kul att minnas. Och drömma sig tillbaka några decennier. Som 50-plussare har jag märkt att många i min ålder börjat blicka bakåt, och minnas. Mer än förut faktiskt, kanske för att man nu är inne i andra halvlek. Att minnas skoltidens urvattnade potatis, minnas min farmors hembakade, sega men söta kola i smörpapper som hon och farfar tog med sig från Kalmar varje jul. Men jag minns också gamla dråpliga journalistjobb...



Ett som jag minns, som jag idag kan skratta åt, men då fick rätt ont i magen av, var när jag gjorde journalistpraktik på mattidningen Gourmet.


Jag var 23 år och skulle få åka till Helsingfors på en vinprovarresa. Där satt jag med Bengt-Göran Kronstam, DN:s stora vinskribent, sida vid sida, plus ytterligare cirka tio vinskribenter för att sniffa och bedöma viner. Jag insåg att mitt uppdrag var lite luddigt. Inte kunde ju jag, 23 höstar gammal, okunnig i viner sitta för Gourmets räkning och avsmaka viner. Ha, vilket skämt. Inger Grimlund, min kära mentor och grundare av tidningen Gourmet hade på vinst och förlust, skickat i väg mig som praktikant till Helsingfors för att se vilka journalistiska scoop eller vilket journalistiskt stoff jag kunde ta med mig hem.


Men där satt jag och lyssnade på vad Bengt-Göran sa om de olika vinerna. Jag såg hur han höll sina fingrar runt glasen, beroende på om det var vitt, rött eller rosé. Och hur han förde glaset mot näsan, sniffade, snurrade det… flera varv inne i glaset, sippade och sen inmundigade en klunk och cirkulerade vinet inne i munnen med tungan för att sedan (ibland, eller mycket sällan) spottade ut dessa dyra, exklusiva droppar. Det var en hel vetenskap detta med viner.


Jag satt där med halvöppen mun och observerade, lärde och lyssnade. Jag skrev ned allt han sa, för jag trodde ju att jag skulle bedöma vinerna för Gourmet och mejla en recension till redaktionen. Magontet ökade, men samtidigt så glad över att jag hade koll på vem mannen på min högra sida var. Jag tänkte: ”Detta blir ju Bengt-Göran Kronstams bedömning av dessa viner”.


Haha, snacka om snott material.


Men ”my lucky star” var med mig och jag hittade flera roliga ställen inne i Helsingfors som jag skrev om och tog med mig hem till redaktionen. En av dessa krogar var en restaurang som såg ut som en saloon i vilda västern med stall, om jag minns rätt. Man satt i spiltorna och åt, det var så amerikanskt, hysteriskt och udda att det föll Inger och redaktör Lars-Peder Hedberg på läppen. Och det var inga lättflirtade journalister.


Kul att minnas, och få återuppleva alla dråpliga journalistjobb man haft glädjen och äran att få vara med om. En shoutout till alla er studenter som snart är där ute på fältet. Om några år kommer ni blicka tillbaka, minnas och kanske få er ett gott skratt.


Vänta bara…


Goda vibbar från Birgitta & team Journalistakademien


PS. Vill du veta mer om vår utbildning i frilansjournalistik? Klicka här!

Comments


Vår unika onlineutbildning lär dig allt du behöver veta för att kunna frilansa för magasin och tidningar – och börja jobba direkt!

bottom of page