Idag gÀstas bloggen av vÄr duktiga mentor Birgitta Stolt.
Det Àr kul att minnas. Och drömma sig tillbaka nÄgra decennier. Som 50-plussare har jag mÀrkt att mÄnga i min Älder börjat blicka bakÄt, och minnas. Mer Àn förut faktiskt, kanske för att man nu Àr inne i andra halvlek. Att minnas skoltidens urvattnade potatis, minnas min farmors hembakade, sega men söta kola i smörpapper som hon och farfar tog med sig frÄn Kalmar varje jul. Men jag minns ocksÄ gamla drÄpliga journalistjobb...
Ett som jag minns, som jag idag kan skratta Ät, men dÄ fick rÀtt ont i magen av, var nÀr jag gjorde journalistpraktik pÄ mattidningen Gourmet.
Jag var 23 Är och skulle fÄ Äka till Helsingfors pÄ en vinprovarresa. DÀr satt jag med Bengt-Göran Kronstam, DN:s stora vinskribent, sida vid sida, plus ytterligare cirka tio vinskribenter för att sniffa och bedöma viner. Jag insÄg att mitt uppdrag var lite luddigt. Inte kunde ju jag, 23 höstar gammal, okunnig i viner sitta för Gourmets rÀkning och avsmaka viner. Ha, vilket skÀmt. Inger Grimlund, min kÀra mentor och grundare av tidningen Gourmet hade pÄ vinst och förlust, skickat i vÀg mig som praktikant till Helsingfors för att se vilka journalistiska scoop eller vilket journalistiskt stoff jag kunde ta med mig hem.
Men dÀr satt jag och lyssnade pÄ vad Bengt-Göran sa om de olika vinerna. Jag sÄg hur han höll sina fingrar runt glasen, beroende pÄ om det var vitt, rött eller rosé. Och hur han förde glaset mot nÀsan, sniffade, snurrade det⊠flera varv inne i glaset, sippade och sen inmundigade en klunk och cirkulerade vinet inne i munnen med tungan för att sedan (ibland, eller mycket sÀllan) spottade ut dessa dyra, exklusiva droppar. Det var en hel vetenskap detta med viner.
Jag satt dĂ€r med halvöppen mun och observerade, lĂ€rde och lyssnade. Jag skrev ned allt han sa, för jag trodde ju att jag skulle bedöma vinerna för Gourmet och mejla en recension till redaktionen. Magontet ökade, men samtidigt sĂ„ glad över att jag hade koll pĂ„ vem mannen pĂ„ min högra sida var. Jag tĂ€nkte: âDetta blir ju Bengt-Göran Kronstams bedömning av dessa vinerâ.
Haha, snacka om snott material.
Men âmy lucky starâ var med mig och jag hittade flera roliga stĂ€llen inne i Helsingfors som jag skrev om och tog med mig hem till redaktionen. En av dessa krogar var en restaurang som sĂ„g ut som en saloon i vilda vĂ€stern med stall, om jag minns rĂ€tt. Man satt i spiltorna och Ă„t, det var sĂ„ amerikanskt, hysteriskt och udda att det föll Inger och redaktör Lars-Peder Hedberg pĂ„ lĂ€ppen. Och det var inga lĂ€ttflirtade journalister.
Kul att minnas, och fÄ Äteruppleva alla drÄpliga journalistjobb man haft glÀdjen och Àran att fÄ vara med om. En shoutout till alla er studenter som snart Àr dÀr ute pÄ fÀltet. Om nÄgra Är kommer ni blicka tillbaka, minnas och kanske fÄ er ett gott skratt.
VĂ€nta baraâŠ
Goda vibbar frÄn Birgitta & team Journalistakademien
PS. Vill du veta mer om vÄr utbildning i frilansjournalistik? Klicka hÀr!